Allmänt:
Rymden är full av föremål, föremål som antingen färdas i en omloppsbana eller som rör sig helt fritt. Vissa beräkningar visar att det finns ca 150 000 föremål som är större än en (1) cm i rymden. Hur många av dessa föremål är satelliter? Ja, det är svårt att veta eftersom att det inte finns tydliga riktlinjer för hur stort något måste vara för att klassas som en satellit.
En satellit är kortfattat ett föremål som rör sig i en omloppsbana runt jorden. Men det som vi kallar för ”riktiga” satelliter har skickats upp ca 2 000 gånger men man uppskattar att bara 500 av dessa satelliter används. Det är nästan bara 1,3% av alla 150 000 föremål som alltså är ”riktiga” satelliter. Alla andra föremål kallar man istället för rymdskrot.
Den första ”riktiga” satelliten, man brukar även säga konstgjorda, skickades upp den 4:e oktober 1957. Denna satellit hette ”Sputnik” och skickades upp av Sovjetunionen. Den var till formen formad som en sfär, 58 cm i diameter och vägde 83,6 kg. Den var i bruk i 22 dagar innan batterierna tog slut. 3 månader senare föll den ned på jorden. Sovjetunionen sände upp väldigt många satelliter och de flesta var i militäriskt syfte. Det finns dock väldigt många olika satelliter.
Man har utvecklat och man utvecklar satelliterna. Exempelvis drevs de förr av batterier men idag drivs de av solpaneler som fälls ut när satelliten når sin position och omloppsbana. De styrs också mer och mer ifrån jorden och man kan ständigt styra/göra mer med satelliten från jorden. Oftast har satelliter inte en exakt höjd som de ständigt ”ligger” i. Utan man brukar ha ett intervall på ungefär 600-700 km där satelliten kan ligga. Detta kan både styras från jorden men satelliten kan också flytta på sig pågrund av rymdskrot eller liknande.
Viking är en svensk satellit som sändes upp den 22 februari 1986. Den väger lite mer än 3 gånger så mycket som Sputnik, 286 kilo motsvarande Sputniks 83,6. Vikings omloppsbana ligger på mellan 820-13 500 km höjd. Man använde Viking för att göra mätningar i magnetosfären under 444 dygn.
Användning:
Det finns väldigt många olika användningsområden för satelliter. GPS eller GlobalPositioningSystem har nog alla hört talas om och någon gång använt. Det systemet använder 4 satelliter för att kunna säga exakt var man befinner sig. Till exempel finns det nuförtiden inbyggd GPS i de flesta bilar. Där sitter en transponder som sänder och tar emot signaler från satelliter. Satelliter som är kopplade till GPS kallas för kommunikationssatelliter. Dock använde de inte bara till att navigera utan också för satellit-TV, telefonsamtal samt för att skicka data mellan olika positioner.
För att hela världen skall kunna använda GPS och kunna navigera sig krävs det väldigt många satelliter. För att bestämma positionen räknar man hur lång tid det tar för signalen att nå satelliten. Med hjälp av flera satelliter kan man som sagt bestämma en ganska så exakt position. Dessa signaler färdas väldigt snabbt. Om det tar 0,086 sekunder är satelliten 25 800 km bort, i och med att signalerna färdas så snabbt och jordens yta/area uppdateras regelbundet är satelliter ett väldigt pålitligt sätt att navigera sig på tillskillnad från kartor.
Jag tycker personligen att systemet GPS är oerhört bra och jag använder mig av det varje vecka. Mycket mer lättillgängligt och smidigare än att använda gamla hederliga kartor.
Man kan också använda satelliter för att förutspå väder och vind. Dessa satelliter mäter exempelvis vindar, temperatur, molnighet och mycket annat. Tack vara satelliter så är väderprognoserna nuförtiden mycket pålitliga. Det finns såklart också brister och man kan inte alltid säga att vädret blir som man förutspått.
Man brukar också använda satelliter för att övervaka jordens växtlighet, öknar, ozonhål och aktiviter hos olika vulkaner. Denna form av satellitanvändning kallar man för övervakning och då självklart satelliterna för övervakningssatelliter. Denna övervakning är oerhört viktig för nästa användningsområde.
Forskning. Man använder också satelliter för att forska om till exempel stjärnor. Men man kallar dessa satelliter för rymdteleskop. Det finns inte någon riktig anledning till det utan troligen kallar man de för det eftersom att man tittar på stjärnorna (teleskop) i rymden. Det finns många varianter av forskningssatelliter, det finns de som har besättning ombord. Dessa kallas för rymdstationer. En känd sådan är ISS. Den tillhör inte något land så därför finns det astronauter där från hela världen. ISS står för International Space Station. Man kan också använda övervakningssatelliter i forskningssyfte, exempelvis kan man forska om olika vulkaner med mera.
Mina tankar:
Jag tycker att satelliter är en oerhört bra uppfinning. I dagens läge kan man använda satelliter till i princip allt och det är det som gör de så allsidiga. I och med det så är de användbara för nästan alla branscher. Inom räddningstjänster med mera så kan man använda satelliter för att kommunicera med varandra utanför det ”vanliga” radionätet vid t.ex. stora händelser.
Jag tycker också att man har kunnat komma fram till nya saker och gjort nya upptäckter. Man kan numera studera moln och väder på ett helt annat sätt. Tack vare satelliter kan man också kontrollera och övervaka våra miljöproblem eftersom att en satellit kan få en blick över hela jorden samtidigt. Jag tycker att det är väldigt bra eftersom att vi då kan förebygga nya och värre problem och lättare åtgärda de som vi redan har.
Satelliter har inte heller någon stor miljöpåverkan om man bortser från uppskjutningen. När de väl ligger i sin omloppsbana drivs de oftast av solceller och kan i och med det användas oerhört länge. Det som jag ser som negativt är att det finns så många satelliter i rymden som inte används längre och som då istället kallas för rymdskrot. Detta rymdskrot kan ligga i vägen för andra satelliter, rymdstationer med mera.
Här ser jag ett utvecklings- område/möjlighet. Man skulle kunna utveckla någon slags rymdfarkost som kan fungera som en radiostyrd soptunna. Den kan antingen vara obemannad eller så styr man den från t.ex. en rymdstation. Man kan inte skicka ut astronauter för att hämta skrot eftersom att även en liten skruv kan göra stor skada. Så för både astronauternas och för aktiva rymdföremåls skull borde man utveckla något sådant.
Överlag tycker jag att satelliter har varit och är väldigt bra för hela samhället. Vi har kunnat få reda på så mycket om hela världen och jorden tack vare satelliter och jag tror att de första människor använder sig omedvetet av satelliter dagligen. Vi är väldigt beroende av t.ex. sociala medier och andra sociala plattformar och de flesta har någon koppling till satelliter. Om man skulle koppla ur alla satelliter tror jag inte att att samhället skulle fungera.
I och med att väldigt många hem och verksamheter numera använder satelliter till de flesta av sina prylar.
Det som jag tycker är negativt är att det kostar väldigt mycket att tillverka och skicka upp satelliter. Med tanke på att man har skickat upp ca 2000 och använder cirka en fjärdedel av de så kunde man använt de pengarna till exempelvis infrastruktur eller andra brister i världen.
Anledningen att det är så många som inte används är att länder ofta ”kapplöpte” om vem som hade bäst och flest satelliter. Jag tycker att det är oerhört naivt och icke miljötänkande men samtidigt så var inte miljön något man la så stor vikt vid för 30-40 år sedan. Det fanns inte lika många och stränga regler. Satelliterna var också mycket sämre förr och därför la de ofta av efter en kortare tid.
Källor:
TitaNO Fysik: https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=54
National Encyklopedin: http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lang/satellit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar