onsdag 24 maj 2017

Parafras

FÖRLAGA:
MYRORNAS KRIG  , Nam June Paik, ca 1960, ”Videokonstens tid”                                                                         












PARAFRAS: 

















MOTIVERING:
Förlagan är den ”klassiska” ”Myrornas krig”. Den skapades under videokonstens tid under 60-talet. Om jag skulle kalla den konstverk egentligen vet jag inte eftersom att den egentligen uppstår när TV eller video inte fungerar. Tiden som jag arbetet med symboliserar väldigt mycket video. Eftersom att de första videokamerorna kom då så ville ju alla testa och filma med sina nya kameror. 

Jag valde att göra en parafras som inte är speciellt lik förlagan till utseendet. Som man ser ovan står det ”Error 404 Page Not Found” vilket det brukar stå på digitalaprylar när något inte hittas eller inte fungerar. Jag valde att göra såhär eftersom att förlagan symboliserar när TV eller videoband inte fungerar och i dagens läge går vi mot ett mer digitalt samhälle där TV tittandet minskar och play (internet) tittandet ökar. 

Därför valde jag att göra en parafras som speglar dagens samhälle och våra behov och vanor. Det stora sambandet mellan förlagan och parafrasen är att det visar när något inte fungerar men i olika tider. Vi har alla också råkat ut för båda dessa ”felen” någon gång. Personligen tycker jag att min parafras symboliserar den nya generationen, den digitala generationen. 



När jag skapade min parafras skissade jag först på ett papper för att sedan göra den slutliga parafrasen digitalt. Jag skapade parafrasen i programmet ”Paintbrush”. Anledningen till att jag skapade parafrasen digitalt var för att jag vill stärka budskapet om att vi lever i ett digitalt samhälle och att vi kan göra väldigt mycket digitalt. Men även för att min parafras symboliserar ett ”digitalt fel” valde jag att göra den digitalt. 

måndag 22 maj 2017

Min tro jämfört med världsreligionerna

Min tro: 
Jag är döpt och konfirmerad i den kristna kyrkan. Men jag är inte troende och går till kyrkan varje söndag. Ibland tror jag att Gud finns och att Gud påverkar allt som händer men oftast inte. Istället tror jag oftast att allt händer för en anledning. Så jag skulle varken säga att jag är en troende kristen men inte heller ateist. 

I ”min tro” ber jag inte regelbundet så som man gör inom till exempel islam eller hinduism. Men det händer att jag ber ifall det är något som är jobbigt eller om jag bara känner för det. Egentligen vet jag inte hur jag ska beskriva min tro, jag äter* vad jag vill, gör i princip vad jag vill, firar kristna högtider, använder sunt förnuft och etik i livet, ber om jag känner för det inte för att min tro säger att jag måste och jag tycker om vad jag vill.

*Jag äter både vegetarisk kost och så kallad vanlig kost. Jag mår bra av båda kosterna och anledningen till att jag blandar är dels därför att jag tycker både vegetarisk mat och kött berikad mat är god. Jag äter alltså lite av varje, precis som jag vill. 

Jag känner mig nöjd med att leva såhär och känner inget behov efter någon tro eller religös ledare att följa. Visst, det kan vara tufft ibland och man kan känna att man vill ha någon som lyssnar och alltid har tid för en. Men det stödet känner jag att jag har från människor i min omgivning och som jag tidigare nämnt så kan jag tillbe Gud ifall jag vill det. 

För mig är det lättare att leva efter min egen tro än om jag skulle följa någon av t.ex världsreligionerna. Dels för att jag trivs oerhört bra med den friheten jag har att kunna välja själv vad jag får göra och ska göra. Men också för att jag inte tror jag skulle kunna eller orka följa massa regler och låta någon annan bestämma vad jag ska och får göra. Sedan så förstår jag verkligen de som har en tro och följer den fullt ut. Man känner oerhörd trygghet och glädje när man vet att det alltid finns någon för dig oavsett. Själv har jag upplevt detta under min konfirmationstid. Där kände jag trygghet och stöd från både andra i gruppen men också på något andligt sätt. Men jag skulle inte vilja eller klara av att följa alla regler och ”riktmärken” som religion gör på heltid, därför skulle jag säga att jag är kristen på flextid. 

Det varierar ganska mycket vad jag tror händer efter döden, ibland tror jag att man återföd och ibland tror jag att man har ett liv som man måste ta till vara på. 

Hinduismen:
Man har väldigt många gudar i Hinduismen. Många säger att det finns oändligt många gudar. Alla dessa gudar har olika egenskaper och därför tillber man olika gudar i olika ärenden. Det är också ofta vanligt att man har små altare hemma där man hyllar en eller flera gudar. Då brukar man ofta offra något till gudarna för att visa sin tacksamhet och lojalitet. Det finns inte någon direkt gud som är den enda guden som man ska följa. Istället handlar hinduismen mycket om att tolka och värdera intryck från olika gudar och vad de står för. Att man själv får välja till stor del vad man vill tro på och hur man ska agera för att uppnå Moksha.

Där ser jag en likhet jämfört med min tro. Jag får också välja mycket hur jag skall leva för att vara en så bra människa som möjligt. Så tycker jag att det också beskrivs inom hinduismen, att det är den enskilda individens ansvar att ta sig till Moksha. Att varje individ har ganska fria tyglar gällande vilka gudar man prioriterar och vilka ritualer som man vill utöva. 

Gällande mat och dryck så är det ganska fria tyglar här också. Det finns inte några tydliga ”lagar” som säger ”du får inte äta det här” eller ”äter du detta är du en dålig hindu”. Men man ser många djur som heliga. Som i tidigare arbeten nämnt så är det fel att döda något levande överhuvudtaget om man vill vara en god hindu. Därför avstår många hinduer från att äta kött och äter i stort sett bara vegetarisk kost. Men det finns också de som äter kött och samtidigt är ”bra” hinduer. Många av den äldre generation äter inte kött och ser det som en synd att göra det. De anser att köttätande är något dåligt eftersom att det har varit så i väldigt lång tid och historien är väldigt viktig för många hinduer. 

Det finns alltså inte några stränga regler för vad man får och inte får äta, utan mer rekommendationer. Men ett gammalt hinduiskt tankesätt är att inte döma någon efter utsidan eller döma boken efter omslaget. T.ex. kan den mest troende och mest lojala hinduen äta kött. Det finns inget som gör denna till en sämre människa eftersom att det inte riktigt finns något som är rätt eller fel.

Jag känner igen min tro väldigt mycket i hinduismen. Man kan be regelbundet eller precis när man vill, ofta eller sällan. Man får även förtära i princip vad man känner för men helst ska man följa rekommendationerna. Rekommendationerna för en hindu är att avstå kött och äta växtbaserat. Detta eftersom att djuren är heliga och man får bättre karma ifall man inte äter kött, enligt gamla skrifter. För mig gäller det att äta mat som rekommenderas för min livsstil. Mat som innehåller mycket energi och som håller i sig länge, näringsberikad kost med mera. Här finns återigen en likhet. 

Men en skillnad som jag upplever är att i min tro så finns det endast en gud som för mig ibland existerar och ibland inte. Medan det för hinduerna existerar massvis gudarna där alla är lika rätta att följa, de finns även med överallt.

Inom hinduismen återföds man beroende på sin karma. Har man bra karma så återföds man till något bättre och vice versa.  

Buddhismen:
Ofta tillber man Buddha och inte några gudar inom buddhismen. Man anser att det inte finns några gudar utan bara buddhor. Mycket handlar om att efterlikna Buddha som levde för väldigt längesedan. I och med att man vill efterlikna Buddha så handlar det mycket om att finna ro i sig själv och förstå vad just ens eget liv går ut på eller vad som är ens öde. 

Här ser jag en väldigt stor skillnad från både min egen tro men också från de övriga två. Här gäller det inte att vara någon gud eller helig varelse till lags utan det handlar om att vara en god människa och för det mesta tänka på vad som är viktigt för att man själv skall vara en bra buddhist.

De flesta vill uppnå nirvana vilket är ett tillstånd där man inte behöver återfödas och har ”gjort sitt”. När man kommer dit så brukar man ofta kalla de för ”buddha”. Men ”buddha” betyder egentligen upplyst. Det betyder inte att man måste ha uppnått nirvana. I alla fall ber många buddhister till Buddha  eftersom att man anser att han är någon form gud.

Inom buddhismen finns det många olika riktningar där vissa säger att det är lönlöst att be till Buddha. Detta eftersom att Buddha har uppnått nirvana och kan därför inte påverka något som händer på jorden. 

Buddhismen är ganska så lik hinduismen när det gäller tro. Det är upp till individen själv att välja vad man vill tro på. Dock är det lite tydligare inom buddhismen eftersom att det redan finns riktningar som man kan välja. Gentemot min tro så är det lite likt eftersom att jag ibland tror att det finns någon som kan påverka och ibland att det inte gör det. Samma är det inom de olika riktningarna, i vissa så kan Buddha påverka och ibland inte. 

Man tror på ett liv efter döden. Man tror att man återföds. Man återföds med hjälp av ”poäng” som man samlat. Likt hinduismen så föds man till något bättre om man har bra ”poäng” och vice versa.  

För buddhister finns det inte heller några klara regler för vad man skall äta. Men en regel som finns är att man inte skall äga eller inneha mer än vad man behöver. Detta gäller även mat och det menas med att buddhister fr äta i stort sett vad de vill så länge de inte äter mer än vad de behöver. Man skall istället tänka på sina medmänniskor och dela med sig. I min tro har jag inte några sådan tydliga principer men jag tänker ofta på att inte äta mer än vad jag behöver och dela med mig till mina medmänniskor. 

Islam: 
Islam skiljer sig ganska mycket ifrån min tro. Exempelvis får man inte äta vad man vill som jag får. Man får inte äta fläskkött och under en tid på året får man inte äta alls så länge det är ljust ute, detta heter ramadan. Ramadan firas i den 9:e månaden enligt den islamitiska kalendern. Under ramadan ska man inte heller bli upprörd och man skall avstå samlag när det är ljus ute. Detta skiljer sig väldigt mycket eftersom att jag inte har några fastetider i min tro. Jag får och kan äta när jag vill, året om och behöver inte tänka på att jag inte får äta vissa saker. 

En annan sak som också skiljer sig är att man inom islam ber 5 gånger om dagen. Den första gången innan solen gått upp och sista gången när solen har gått ner. När man ber ska man vara riktad mot Mekka. I min tro så behöver jag inte tänka på var jag riktar mig eller när på dygnet som jag ber. En annan viktig del inom islam är att man ofta pratar om att ”om gud vill” eller ”inshallah”. Läser man mellan raderna så betyder det att Gud bestämmer allt och att han påverkar allting som händer. Så tänker inte jag i min tro, inte helt iallafall. Jag tänker att allting kan hända av en anledning men man kan också påverka själv vad som händer. 

Detta är väl de skillnader som jag hittar som är de tydligaste. Jag tycker inte det påverkar mig eller andra i min omgivning som är muslimer att vi har olika tro och att vi tänker olika kring Guds påverkan. Utan det är nog mer intressant för båda parter att höra hur den andra tänker och varför man gör det.


Man tror att man efter döden kommer antingen till himlen eller till helvetet. Var man kommer beror på ens handlingar. 

torsdag 18 maj 2017

Satelliter

Allmänt:
Rymden är full av föremål, föremål som antingen färdas i en omloppsbana eller som rör sig helt fritt. Vissa beräkningar visar att det finns ca 150 000 föremål som är större än en (1) cm i rymden. Hur många av dessa föremål är satelliter? Ja, det är svårt att veta eftersom att det inte finns tydliga riktlinjer för hur stort något måste vara för att klassas som en satellit. 

En satellit är kortfattat ett föremål som rör sig i en omloppsbana runt jorden. Men det som vi kallar för ”riktiga” satelliter har skickats upp ca 2 000 gånger men man uppskattar att bara 500 av dessa satelliter används. Det är nästan bara 1,3% av alla 150 000 föremål som alltså är ”riktiga” satelliter. Alla andra föremål kallar man istället för rymdskrot. 

Den första ”riktiga” satelliten, man brukar även säga konstgjorda, skickades upp den 4:e oktober 1957. Denna satellit hette ”Sputnik” och skickades upp av Sovjetunionen. Den var till formen formad som en sfär, 58 cm i diameter och vägde 83,6 kg. Den var i bruk i 22 dagar innan batterierna tog slut. 3 månader senare föll den ned på jorden. Sovjetunionen sände upp väldigt många satelliter och de flesta var i militäriskt syfte. Det finns dock väldigt många olika satelliter.

Man har utvecklat och man utvecklar satelliterna. Exempelvis drevs de förr av batterier men idag drivs de av solpaneler som fälls ut när satelliten når sin position och omloppsbana. De styrs också mer och mer ifrån jorden och man kan ständigt styra/göra mer med satelliten från jorden. Oftast har satelliter inte en exakt höjd som de ständigt ”ligger” i. Utan man brukar ha ett intervall på ungefär 600-700 km där satelliten kan ligga. Detta kan både styras från jorden men satelliten kan också flytta på sig pågrund av rymdskrot eller liknande.

Viking är en svensk satellit som sändes upp den 22 februari 1986. Den väger lite mer än 3 gånger så mycket som Sputnik, 286 kilo motsvarande Sputniks 83,6. Vikings omloppsbana ligger på mellan 820-13 500 km höjd. Man använde Viking för att göra mätningar i magnetosfären under 444 dygn. 

Användning:
Det finns väldigt många olika användningsområden för satelliter. GPS eller GlobalPositioningSystem har nog alla hört talas om och någon gång använt. Det systemet använder 4 satelliter för att kunna säga exakt var man befinner sig. Till exempel finns det nuförtiden inbyggd GPS i de flesta bilar. Där sitter en transponder som sänder och tar emot signaler från satelliter. Satelliter som är kopplade till GPS kallas för kommunikationssatelliter. Dock använde de inte bara till att navigera utan också för satellit-TV, telefonsamtal  samt för att skicka data mellan olika positioner. 

För att hela världen skall kunna använda GPS och kunna navigera sig krävs det väldigt många satelliter. För att bestämma positionen räknar man hur lång tid det tar för signalen att nå satelliten. Med hjälp av flera satelliter kan man som sagt bestämma en ganska så exakt position. Dessa signaler färdas väldigt snabbt. Om det tar 0,086 sekunder är satelliten 25 800 km bort, i och med att signalerna färdas så snabbt och jordens yta/area uppdateras regelbundet är satelliter ett väldigt pålitligt sätt att navigera sig på tillskillnad från kartor. 

Jag tycker personligen  att systemet GPS är oerhört bra och jag använder mig av det varje vecka. Mycket mer lättillgängligt och smidigare än att använda gamla hederliga kartor. 

Man kan också använda satelliter för att förutspå väder och vind. Dessa satelliter mäter exempelvis vindar, temperatur, molnighet och mycket annat. Tack vara satelliter så är väderprognoserna nuförtiden mycket pålitliga. Det finns såklart också brister och man kan inte alltid säga att vädret blir som man förutspått. 

Man brukar också använda satelliter för att övervaka jordens växtlighet, öknar, ozonhål och aktiviter hos olika vulkaner. Denna form av satellitanvändning kallar man för övervakning och då självklart satelliterna för övervakningssatelliter. Denna övervakning är oerhört viktig för nästa användningsområde. 

Forskning. Man använder också satelliter för att forska om till exempel stjärnor. Men man kallar dessa satelliter för rymdteleskop. Det finns inte någon riktig anledning till det utan troligen kallar man de för det eftersom att man tittar på stjärnorna (teleskop) i rymden. Det finns många varianter av forskningssatelliter, det finns de som har besättning ombord. Dessa kallas för rymdstationer. En känd sådan är ISS. Den tillhör inte något land så därför finns det astronauter där från hela världen. ISS står för International Space Station. Man kan också använda övervakningssatelliter i forskningssyfte, exempelvis kan man forska om olika vulkaner med mera.

Mina tankar:
Jag tycker att satelliter är en oerhört bra uppfinning. I dagens läge kan man använda satelliter till i princip allt och det är det som gör de så allsidiga. I och med det så är de användbara för nästan alla branscher. Inom räddningstjänster med mera så kan man använda satelliter för  att kommunicera med varandra utanför det ”vanliga” radionätet vid t.ex. stora händelser. 

Jag tycker också att man har kunnat komma fram till nya saker och gjort nya upptäckter. Man kan numera studera moln och väder på ett helt annat sätt. Tack vare satelliter kan man också kontrollera och övervaka våra miljöproblem eftersom att en satellit kan få en blick över hela jorden samtidigt. Jag tycker att det är väldigt bra eftersom att vi då kan förebygga nya och värre problem och lättare åtgärda de som vi redan har.  

Satelliter har inte heller någon stor miljöpåverkan om man bortser från uppskjutningen. När de väl ligger i sin omloppsbana drivs de oftast av solceller och kan i och med det användas oerhört länge. Det som jag ser som negativt är att det finns så många satelliter i rymden som inte används längre och som då istället kallas för rymdskrot. Detta rymdskrot kan ligga i vägen för andra satelliter, rymdstationer med mera. 

Här ser jag ett utvecklings- område/möjlighet. Man skulle kunna utveckla någon slags rymdfarkost som kan fungera som en radiostyrd soptunna. Den kan antingen vara obemannad eller så styr man den från t.ex. en rymdstation. Man kan inte skicka ut astronauter för att hämta skrot eftersom att även en liten skruv kan göra stor skada. Så för både astronauternas och för aktiva rymdföremåls skull borde man utveckla något sådant. 

Överlag tycker jag att satelliter har varit och är väldigt bra för hela samhället. Vi har kunnat få reda på så mycket om hela världen och jorden tack vare satelliter och jag tror att de första människor använder sig omedvetet av satelliter dagligen. Vi är väldigt beroende av t.ex. sociala medier och andra sociala plattformar och de flesta har någon koppling till satelliter. Om man skulle koppla ur alla satelliter tror jag inte att att samhället skulle fungera. 
I och med att väldigt många hem och verksamheter numera använder satelliter till de flesta av sina prylar. 

Det som jag tycker är negativt är att det kostar väldigt mycket att tillverka och skicka upp satelliter. Med tanke på att man har skickat upp ca 2000 och använder cirka en fjärdedel av de så kunde man använt de pengarna till exempelvis infrastruktur eller andra brister i världen.

Anledningen att det är så många som inte används är att länder ofta ”kapplöpte” om vem som hade bäst och flest satelliter. Jag tycker att det är oerhört naivt och icke miljötänkande men samtidigt så var inte miljön något man la så stor vikt vid för 30-40 år sedan. Det fanns inte lika många och stränga regler. Satelliterna var också mycket sämre förr och därför la de ofta av efter en kortare tid.


Källor: