Arnold Schönberg:
Arnold föddes den 13 september 1874 i Wien. Han bodde där fram till och med 1933. Han dog sedan i Los Angeles den 13 juli 1951. Arnold gick aldrig någon formell musikutbildning men blev ändå en av de mest framstående kompositörerna samt musiklärare. Han var både lärare i Wien och Berlin. Men han var också framgångsrik i Los Angeles dit han flytt från nazismen 1933.
Han undervisade flera musiker som skulle visa sig bli väldigt framgångsrika. Några av dessa var bland annat Alban Berg och Anton Webern. På den skolan han undervisade kom senare att kallas ”den andra Wienskolan”.
Arnold var även ”grundaren” av den atonala skalan eller som den också kallas tolvtons skalan. Det var denna metod som hela epoken ”Expressionismen” grundade sig på. Expressionismen skulle visa sig bli viktig för musikens utveckling eftersom att det var ett helt nytt sätt att använda toner på.
Arnold Schönberg slutade inte att skriva musik när ”hans” epok slukade utan han skrev faktiskt verk ända fram tills 1950 talet, Style and Idea var ett av hans sista verk. Detta var dock ett musikteorektiskt verk.
Expressionismen:
Detta är kanske det som Arnold är mest känd för. Expressionismen startade som en motrörelse till impressionismen, istället för intryck så ville man framföra skaparens inre röst och göra ett så kallat uttryck. Denna epok startade i Wien 1910 och höll på tills 1925 innan det var dags för nästa epok.
Det som var nytt för expressionismen var att man var tvungen att spela alla tolv toner innan en ton fick upprepas. Detta eftersom att ingen ton skulle klassas som viktigare än någon annan. Denna metod kallas för tolvtons metoden eller den atonala skalan. Arnold byggde upp en mängd olika serier. Dessa kunde spelas bak och fram, spegelvända, spegelvända bakifrån samt som original serien såg ut. Man kunde också flytta tonserierna stegvis upp eller ner så att man började på en av de andra 12 tonerna. Många kompositörer och artister har börjat använda sig av gamla metoder i deras verk idag och en av de är då Arnold Schönbergs metod, tolvtons metoden/atonala skalan.
Man säger att expressionismen inte började förrän 1910 men många säger att Schönbergs ”fria atonala period” började 1906 och sträckte sig fram till 1920. Han hade då ett gäng verk som fick både en direkt och indirekt påverkan på musikutvecklingen under 1900-talet. Några av hans verk som satte väldiga avtryck var bl.a. Stråkkvartett nr 2(1908), sångcykeln Das Buch der hängenden Gärten(1909), Fünf Orchesterstücke(1909) samt operan Erwartung(1909).
Efter cirka 1920 började Arnold Schönberg bli mer mångproduktiv. Han blev en framgångsrik teoretiker. Hans verk från denna tid spelas alltmer mindre och det kan nog bero på att han blev en mer betydelsefull teoretiker. Alltså undervisade han mer vilket gjorde att han inte kunde lägga lika mycket tid på sina verk. En annan orsak till varför hans verk inte spelades lika mycket längre kan vara att epoken började ta slut.
Det som är typiskt för expressionismen är som sagt att alla 12 toner skall spelas innan man fick upprepa en annan. Det skiljer sig mycket från impressionismen som nästan var tvärtemot att man skulle/fick spela så många av en och samma ton, man kan säga att det inte fanns riktigt likadana regler under den epoken som under expressionismen. Expressionismen handlar mycket om att uttrycka sig och att kompositören skall få uttrycka sina känslor. Om man jämför med impressionismen så handlade den mycket om att kompositören skulle göra ett intryck på åhöraren, alltså motsatsen till expressionismen.
Det som var typiskt för ett verk som var skrivet under Expressionismen var att ”känslan” ändrade under verkets gång. På vissa ställen kunde det vara glatt och sedan 5 sekunder senare var det dystert och ”jobbigt”. Ofta så var verken präglade av hårt tonspråk och ofta fyllda av oro och ångest. Men det förekom också verk som var både glada och dystra. Mycket berodde på att man var tvungen att spela alla 12 toner innan en fick upprepas. Talsång var inte heller helt ovanligt, vilket menas med att man inte har en exakt angiven tonhöjd. Detta gav musiken en extra krydda.
Impressionismen däremot präglades av ljusa och stämningsfulla klanger och man använde sig mycket av ”Heltonskalan” som innehöll 6 toner( ett tonsteg mellan varje ton). Verk som är skrivna under denna tid är ofta glada och ljusa samt stämningsfulla, mycket pågrund av att man använde harpa och tvärflöjt för att ”liva” upp. Man fick även en svävande känsla när man använde sig av ”Heltonskalan” eftersom att man då inte fick någon bestämd tonartskänsla.
Ett verk av Arnold Schönberg, Opus 25
Man hör genom hela kompositionen att de alla tolv tonerna spelas innan en annan upprepas. Detta var den första kompositionen som skrevs helt och hållet med den atonala skalan. Man kan höra olika känslor genom kompositionens gång t.ex ibland är det glatt och ivrigt, sedan kan det bli lugnt och dramatiskt, lite ledsamt och sedan så går man tillbaka till det glada och spralliga igen och sen tillbaka till det dystra igen.
Man kan höra ett sådant ett exempel från 0.00 till ca 0.58. Först börja det glatt i några sekunder sedan övergår det till lite dramatiskt och svårt innan det senare blir lite sorgset och dystert. Sedan börjar spänningen byggas upp och det blir så småningom en gladare och mer livfull känsla. Detta är väldigt typiskt för expressionismen eftersom den i det stora hela handlade om att uttrycka sin inre röst.
Det tycker jag att Schönberg visar här under bara den första minuten av kompositionen. Livet är glatt sedan händer något som gör det dramatiskt och man hör nästan att det låter ”svårt” senare blir detta ännu mer tragiskt och sorgset innan det börjar klarna upp och spänningen i livet börjar byggas upp igen. Här kan man lyssna till just Opus 25. Här är det inte spelat av Arnold själv dock.
Opus 25 som även kallas för ”Suite für Klavier” komponerades mellan 1921-1923. Den framfördes först år 1924 av en av Schönbergs elever, Eduard Steuermann, i Wien den 25 februari.
Källor:
Susanne Ronner Larsson, lärare vid Gunnesboksolan, Lund
Nationalencyklopedin, Arnold Schönberg. (hämtad 2016-11-19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar