Allmänt om kriget:
Sexdagarskriget utbröt den 5:e juni 1967. Israel gick med hjälp av flygvapen till attack mot Syrien, Egypten, Jordanien samt Irak. Efter krigets slut hade man ockuperat ett område som var 3 gånger så stort som Israel.
Orsaken till kriget var att Israel och arabländerna inte kom överens om vad som tillhörde vem. Israel tyckte att de hade rätt till sitt eget land och att de ställen som de hade ockuperat tillhörde de, medan arabländerna menade att det som hade tillhört Palestina skulle återgå till vad det en gång var. Och Israel skulle inte få ha sitt eget land. Araberna tyckte att Palestina hade tillhört de i minst 1300 år och de vill att det skulle förbli så också. Denna konflikt var oerhört svår att lösa eftersom att båda parterna hade lika bra argument för att gå vinnande ur striden.
Eftersom att man inte kom överens var det inte förvånande att de blev krig. Kriget höll på i 6 dagar från 5:e juni till den 10:e juni 1967. När kriget var över så ansåg man att Israel hade vunnit eftersom att de hade ockuperat så mycket mark. Men parterna kom fortfarande inte överens om vad som tillhörde vem och konflikten var igång igen.
Israel:
Israel grundades som en judisk stat. Det var den judiska befolkningen i Palestina som ville ha ett eget land där de kunde bygga upp ett samhälle där alla levde på samma grunder och principer. De ville ha ett eget land eftersom att de hade genomlidit århundraden av förföljelse och efter nazisternas Förintelse i Europa ville de inget annat än att ha ett eget land. Nästan en tredjedel av världens alla judar hade dött i Förintelsen. De judar som bodde i Palestina ville leva i ett land där de kunde känna sig trygga och kunde bygga upp ett samhälle som som sagt var lika för alla.
År 1947 gick deras önskan i uppfyllelse och Förenta Nationerna tilldelade det som skulle bli Israel en bit av Palestina. Detta uppskattades inte av varken icke judiska palestinier eller befolkningen i kringliggande arabländer. Men Israel ignorerade detta och körde på för att bli en ledande stat i världen. Israel meddelade tidigt och tydligt att de ville vara en demokrati. Det var deras första premiärminister David Ben-Gurion som var fast besluten om att det skulle bli en demokrati och att man skulle leva på lika grunder. David Ben-Gurion ledde landet som premiärminister fram tills 1963.
Innan han blev premiärminister var han ordförande i den judiska organisationen Jewish Agency och han ledde även försvarsorganisationen Haganah när de framgångsrikt stred 1948. Jewish Agency utvecklades senare till Israels regering. Haganah utvecklades senare till Israels armé. Denna armé skulle visa sig bli framgångsrik och vinna många framtida slag. Den var inte den största men de var väldigt smarta när det gällde att lägga upp taktik och det vann de mycket på.
Positionen av landet var den samma som den judiska stat under 1000-talet f.kr hade upptagit. Det hade bott en hel del judar där sedan dess. Men ca 50 år innan att man blev självständiga hade sionisrörelsen börjat argumentera för att judarna skulle få ett eget hemland i Palestina. Detta förslag slog som sagt igenom 1947.
Ett grej som bidrog till israelernas ideologi om att alla skulle leva ett lyckligt liv i Israel var kibbutzer. Det var lantbruk som man ägde, arbetade och tog del av gemensamt. Detta gjorde att man mötte en hel del nya människor och skapade flera nya band. Eftersom att judarna hade varit med om så mycket hemskheter så var det viktigt för de att veta att man hade sitt folk bakom sig. När dessa nya band då skapades så visste man att de personerna skulle ställa upp för en. Visst kunde det bli små tjafs men så blir det ju alltid. Så kibbutzer blev en viktig del av det Israeliska samhället.
Det bodde flera araber kvar i området som kontrollerades av Israel. Dessa fick inte ta del av det ”goda” livet utan levde under Israeliska krigslagar fram till och med 1966.
I och med självständigheten ökade också befolkningen. Detta är ganska naturligt eftersom att de flesta judar som levde i Europa och övriga världen kände sig otrygga och ville leva tryggt och på lika villkor. Knesset som då var parlamentet röstade för att alla judar i hela världen skulle kunna bli judiska medborgare. Det ledde till att cirka 600 000 judar begav sig och bosatte sig i Israel. Denna immigration handlar då om åren mellan 1948-1951. Den befolkning som anlänt var lika stor som de som anlänt under de föregående 30 åren.
Eftersom att det immigrerande så pass mycket folk så tog befolkningen upp större plats och snart hade man bosatt sig på landområden som palestinierna hävdade var deras. Redan här började konflikten om landområdena.
Israel fick enormt stöd från USA och de backade alltid upp Israel. USA var även det första landet som medgav att Israel var ett självständigt land. Med hjälp av påtryckningar från USA blev Israel medlemmar i FN redan 1949.
Efter självständigheten så menade israelerna att det var palestinierna som hade nekat en landdelning och att de fick skylla sig själva att de nu blev av med mark. Men palestinierna menade att det som hänt var absolut otänkbart och att israelerna skulle lämna åter sitt land. De menade att det inte var de som hade dödat 6 miljoner judar, det var inte de som hade förföljt i flera hundra år, det var européerna. Därför tyckte de inte det var rätt att araberna skulle få betala för vad européerna hade gjort.
Konflikten:
Egyptens president Nasser hade blivit en mäktig ledare och han började att uttala sig om en arabisk attack mot Israel för att ta tillbaka det de en gång hade förlorat.
I början av sommaren 1967 bad president Nasser Förenta Nationerna att dra tillbaka sina trupper från gränsen mellan Israel och Egypten. Samtidigt började egyptiska trupper gå upp mot den israeliska gränsen. Han stängde även Tiranasundet, som var den enda passagen för Israelisk sjöfart österut. Nu började konflikten hettas upp på allvar och ett krig verkade oundvikligt.
Även fast det var Egypten som hade uttalat sig om en möjlig attack så var det inte de som gjorde första draget. Det var istället Israel som gick till attack med flygvapen morgonen den 5:e juni. De slog ut alla inblandade länders flygbaser.
Detta kom som en chock för arabländerna. De visste ju inte att det var de som skulle bli attackerade och troligen hade de planerat sin attack senare.
Men kriget fortsatte under 6 dagar. Egypten som fick stöd från Jordanien, Syrien och Irak var ganska chanslösa eftersom att de inte hade något flygstöd. Alla deras flygbaser var ju utslagna.
Israelernas stridsvagnsförband marscherade nu in i Syrien, Egypten, Irak samt Jordanien. Som sagt var länderna inte något vidare motstånd dels för att det kom som en chock men också för att deras flygvapen var utslagna.
Detta gjorde att Egyptierna drevs ut från Gazaremsan och över Suezkanalen den 6:e och 7:e juni. Då tog Israel över hela Sinaihalvön. Jordanierna tvingades bort från Västbanken till andra sidan Jordanfloden den 7:e och från den 8:e till och med 10:e tog man över Golanhöjderna som var väldigt viktiga för Syrien. Där hade man i många år utsatt israelisk befolkning för beskjutning. I och med det så var hela Palestina från tiden före 1947 i Israeliska händer. Man erövrade också östra Jerusalem och däribland några heliga och viktiga platser för judendomen.
När kriget avslutades den 10:e juni så hade Israel ockuperat ett område som var nästan 3 gånger så stort som Israel. Man kan säga att Israel gick segrande ur denna strid eftersom att de hade ockuperat så mycket mark. Man förstod sedan efteråt hur smart Israel stred. Eftersom att de inte hade alls lika många avlidna som arabländerna, ca 700 stupade soldater respektive 8500-15000.
Trots att Egypten och de andra allierade länderna hade varit energiska och väldigt påtryckande att de ville ha krig så förklarades Israel skyldiga till kriget. Det berodde på att det var de som hade gjort första draget. Och därför blev de automatiskt klandrade för att det var de som hade startat hela ”karusellen”.
Följder:
Både politiskt och militärt blev kriget en framgång för Israel. Man fick mer respekt i världen eftersom att man visade att man inte var och leka med. I början såg alla konsekvenser/följder bra ut för Israel men det man inte räknade med var att man skulle få det mycket tuffare mot arabländerna eftersom att de alla menade att de skulle få tillbaka sina landområden.
Efter krigets slut så trodde många nog att denna konflikt skulle svalna och att man skulle acceptera att man blivit av med mark. Men icke, nu var länderna istället mer och mer på och ville få tillbaka sina områden. I slutet av 1967 fick dessa länderna stöd i denna fråga från FN. FN uppmanade Israel att dra sig tillbaka från de landområden som de hade ockuperat under sexdagarskriget. Detta grundade de på resolution 242. De menade att ifall Israel lämnade tillbaka dessa områden skulle de vinna fred med de andra länderna samt att alla länder skulle erkännas som självständiga stater.
Arabländerna protesterade vilt mot att Israel skulle erkännas som en självständig stat. I och med det så betydde FN´s uppmaning inte något och konflikten fortgick.
Man bosatte sig nu i de ockuperade delarna och det palestinska hatet mot Israel växte ju mer land och vattenresurser som judarna använde.
Som sagt bara för att kriget var slut så betydde inte det att konflikten var slut. Det var massa små konflikter efter kriget. Det var på gränsen mellan Egypten och Israel som flera människor miste livet. 1968 vann även palestinierna en viktig seger. De lyckades nämligen slå tillbaka mot en israelisk attack vid Karameh. Detta var den första framgången på många år och den som fick ta på sig äran var al-Fathas ledare Yasir Arafat. Därefter tog han kontrollen över
1970 så dog Egyptens ledare Nasser i sitt hem i Kairo. Det sägs att han ska ha dött med anledning av en hjärtattack som uppkom pågrund av stress. Det var inte konstigt att han var stressad. Under denna tid försökte han ena palestinska grupper samt Jordaniens kung Hussein.
Under denna period reducerades hans Jordanien till det som en gång varit Transjordanien(-1949). Under denna tid började det också förekomma terrorattacker i bl.a. Egyptens öken.
Ett tecken på Palestinas hat mot Israel var att palestinska organisationer hotade med att flyga in plan om inte tillexempel em fånge släpptes eller dylikt. Det var även dessa grupper som låg bakom några av terror attackerna.
Vad kunde förhindrat konflikten?:
För att ha förebyggt konflikten kunde FN ha gjort en större förundersökning innan de gav Israel sitt land. Personligen tycker jag att efter vad jag läst verkar det som att FN gav Israel en bit mark för att få slut på deras ”tjatande”. De borde istället ha sett över vilken del av Palestina eller något av de andra länderna som inte var jättebefolkat. Efter denna undersökning tycker jag att de skulle förhandlat med de inblandade länderna och kommit överens om Israel skulle få en bit land eller inte.
Självklart skulle inget land gå med på att lämna bort mark utan att få något tillbaka. Därför borde Israel, Palestina och FN kommit fram till en lösning genom att kompromissa. Då hade det vara viktigt att FN gjorde vad de skulle och var ”ledare” under förhandlingens gång. Detta för att det skulle bli så rättvist som möjligt.
Och med rättvist menar jag att alla ledare från länderna skulle sitta ner och alla skulle säga sitt istället för att t.ex. Israel skulle diskutera direkt med Palestina istället för att gå via FN. Om det hade gått till väga så här skulle inte FN fått ta del av den diskussionen och kan inte väga in det i sitt slutgiltiga beslut. Men eftersom vad jag iallafall upplever en förhastad och icke genomtänkt lösning så uppstod konflikten och ju längre tid det går desto svårare är det att lösa den.
FN borde även ha varit mer ansvarsfulla och stått på sig när alla inblandade länder inte ville sluta fred.
Källkritik:
Jag har använt mig av information från NE under alla ”delar”. Jag kan säga att informationen som står på NE är trovärdig eftersom att sidan uppdateras löpande och stämmer överens med tiden, alltså om man upptäcker något nytt så uppdateras informationen för att alltid vara så säker som möjligt. Sidan är även opartisk(politiskt oberoende, religöst oberoende samt etniskt oberoende) vilket gör källan till en bra sida eftersom att innehållet då inte är vinklat. Sidan riktar sig till företag, skolor, privatpersoner, bibliotek samt myndigheter i syfte att informera och alltså inte påverka. Det som står på sidan stämmer överens med den andra information som jag har fått. Jag kan också säga att källan är säker därför att utbildade människor som har kunskap om området har skrivit och/eller granskat all information som läggs ut på databasen. Lunds kommun som tilldelar skolorna i Lund läromedel har även de granskat databasen innan de har rekommenderat oss inom kommunen att använda den för att leta information. När jag väger in alla dessa element kan jag dra slutsatsen att denna källa är väldigt trovärdig.
Konflikten mellan Israel och arabvärlden, Nathaniel Harris, Gleerups 1999:
Denna boken är skriven redan 1999 vilket betyder att det kan ha framkommit nyare information sedan boken skrevs. Alltså kan historien ha ändrats. Det är inte sannolikt att några stora historiska ändringar har skett utan snarare små detaljer. Jag kan nästan utesluta att det har skett stora ändringar eftersom att mina andra källor som har skrivits senare inte tyder på det. Dessa detaljer är viktiga men inte något som gör all information i boken opålitlig. Den mesta information som stod i boken stämde överens med det som stod på NE som är en trovärdig källa(se ovan). Min lärare har tagit fram böcker som han tycker är lämpliga för denna uppgift så därför måste det finnas någon trovärdighet i dessa. Jag vet inte så mycket om författaren men utgivaren Gleerups är en utgivare som ger ut många faktaböcker och är även utgivare till våra läromedel i skolan. Det gör att jag tycker att källan blir mer trovärdig eftersom att de inte vill ge ut information som inte stämmer. Eftersom att skolan har valt att använda Gleerups läromedel har de granskat dessa läromedel. Det säger inte att boken som jag har använt mig av är lika trovärdig som våra vanliga läromedel. Min slutsats är att källan är trovärdig men den skulle inte vara min första hands källa trots att det var den källan som jag har fått mest information ifrån. Jag skulle kunna använda källan tillsammans med minst en källa till som jag har gjort i detta fallet. I detta fallet visade det sig ett källan var trovärdig eftersom att den stämde överens med de andra källorna
Israel & Palestina, John King, Gleerups 2006:
Boken skrevs för 10 år sedan och på så sätt skulle jag säga att den är relativt ”ny” och på så sätt så har ändringar i historien fram tills dess skrivits med i boken. Jag tycker att informationen som jag fick från boken stämde överens med det som stod i de andra källorna vilket gör den mera trovärdig. Boken är opartisk, alltså så tar inte författaren någons sida utan har skrivit ner fakta om kriget. Boken är en fakta bok och innan den har givits ut så har någon granskat innehållet. Även denna bok är utgiven av Gleerups och framplockad av skolan för att vi skall kunna använda oss av den information som ges. Boken gav övergripande information och hade även med en del detaljer. Det som angavs i boken stämde som sagt överens med övriga källor. Detta tycker jag gör boken och källan trovärdig.
Mellanöstern Konflikten, David Downing, Liber 2008:
Detta var den bok som utgavs senast. Det stod inte jättemycket i denna boken om konflikten men jag hittade två-tre sidor som jag använde mycket. Informationen som gavs där var mycket detaljerad och det var mycket användningsbart. Det som stod i boken stod även på de andra källorna men inte lika detaljerat, eftersom att samma info stod i andra källor så utgår jag från att informationen är trovärdig och sann. Jag ser inga tecken på att boken skulle var partisk på något sätt vilket gör källan ännu mera trovärdig. Jag tror att skälet till att det finns mer detaljer i denna boken är därför den är publicerad så pass ”sent” och man kan därför ha hittat flera detaljer och gjort nya upptäckter i historien. Jag tycker att denna källan är pålitlig men jag skulle inte kunna använda bara detta materialet för att göra ett helt arbete. Men jag kan använda det som står i kombination med andra källor och därför säger jag att källan är trovärdig.
