Nu som då fanns det människor som ville förebygga krig och dessa kallades för pacifister och dessa ingick i den internationella fredsrörelsen. deras syfte var att få allas regeringar att sluta köpa vapen och utbilda militärer. För vissa regeringar verkade detta inte helt omöjligt eftersom att man visste att det gick att lösa konflikter utan våld, ett exempel som österrikiskan Bertha von Suttner nämnde var att Norge hade lämnat unionen med Sverige och i samband med det så hade inga vapen används. Detta fick fler och fler att tänka över förslaget som fredsrörelsen kommit med. Fredsrörelsen fick också många handlare att stå bakom de eftersom att de ofta handlade med andra affärsmän och handlare utom lands och de förstod att deras affärer skulle påverkas negativt av ett krig. Det eftersom att ett krig skulle innebära att handelsmän från andra länder inte skulle vilja handla med de längre eftersom att det var krig mellan deras länder och säkerligen fler. Skulle man då inte kunna importera eller exportera varor så skulle massvis med varor höjas i pris och allt färre skulle ha råd att köpa varor. Det var inte bara handlare och personer med hyfsad utbildning som var emot krig även den hårt arbetande arbetarklassen. Allt fler och fler anslöt sig till lika förringar för att förhindra krig. Ett exempel på en sådan grupp var Socialistinternationalen som samarbetade över gränserna för att förhindra framtida krig. Deras strategi var att generalstrejks, alltså strejka i mycket stora grupper. Om det inte fanns några arbetare att använda för att göra smutsjobbet som att transportera olika slags förnödenheter och andra militära föremål så skulle det inte bli något krig i teorin.
Detta låter ju bra att man går med på ett avtal om att inte kriga mot varandra utan istället lösa konflikter på andra sätt. Men folkets krigsvilja och att det redan fanns många pågående konflikter skulle väga över. Samt att på den tiden ville man som land alltid vara störst och vackrast och att vara så bra utrustade som möjligt. Länder kunde bli större genom att erövra kolonier i Afrika och i Asien. Detta slutade med att länderna tävlade om vem som kunde erövra flest kolonier och detta kallas för imperialismen. Såklart ville man skydda sina kolonier från andra länder så att man visste att inga andra länder erövrade de. Då var man tvungen att köpa stora krigsfartyg och nyare bättre vapen för att försvara sig. Men återigen så ville länderna vara störst och visa att man hade mycket pengar och alltid ha den bästa utrustningen vilket leder till att länderna kapprustar mot varandra.
Kring tiden då första världskriget startade så var de flesta nationalister vilket innebar att man
bl.a. stod hårt fast vid traditioner och historia kring sin nation. Detta ledde till allt fler konflikter och ett exempel är när Frankrike ville ha tillbaka två landskap som Tyskland erövrat under kriget 1871. De tyckte att eftersom att landskapen tillhört de och deras historia en gång i tiden så borde de få tillbaka dessa. Men återigen ville man vara så störst och mäktigast som möjligt vilket innebar att Tyskland sa blankt nej till fransmännen. Nationalismen var en väldigt stor anledning till första världskriget.
